Elma Arellano

Elma Arellano i Valparaiso 

Elma Arellano , den riktiga historien

Elma är en 70-åring kvinna, efter många år berättar hon om den sorgliga separationen från sina barn .

När hon släppte sin 3-åriga sons hand och förklarade för honom att hans far hade kommit till himlen ,försökte hon vara stark och hålla tårarna tillbaka. Hon fortsatte med att förklara att han måste vara en stor pojke och vara snäll och lyda de okända kvinnorna, att de skulle ta ansvar för de tre små barnen. Sedan vände hon sig om och sa till dem att hon skulle återvända och besöka dem till helgen. "Jag kommer fortfarande ihåg det som den sorgligaste dagen i mitt liv ", säger hon .

Elma säger " På den tiden fanns det inget Dagissystem som det finns i dag , jag hade ingen familj, ingen som kunde ta hand om mina barn medan jag arbetade, det enda alternativet var att lämna dem på barnhem " .

Innan makens död var Elma en hemmafru , hon ägnade sig uteslutande till sina 3 barn. Efter den tragiska händelsen var hon tvungen att ta ekonomiskt ansvar för hemmet , så hon börjar jobba i köket på ett företag. Samtidig hade hennes tre barn, två, fyra och sex år gamla ingen som kunde ta hand om dem eftersom Elma inte hade en mamma eller någon tillförlitlig familj. Det var därför, efter att ha försökt lämna dem i vården av anhöriga och vänner vilket misslyckandes på grund av missvård och dålig kost, som hon bestämde sig för att lämna dem till en stiftelse tillägnad vård av fattiga barn, som finansieras av den katolska kyrkan.

Den tuffa utmaningen av att vara utan dem

" Jag kommer ihåg när jag kom hem och kände mig ensam", säger elma i tårar . " Det enda jag tänkte på var mina barn. Jag längtade efter helgen , dagen för mitt besök fixade jag för hela veckan genom att samla kakor , godis och leksaker. Jag kom tidigt lördag morgon för att vara hela dagen med dem , jag ville vara mycket närvarande för att de aldrig skulle känna sig övergivna av mig . " hon torkar sina tårar och försöker fortsätta berättelsen - " Det är så svårt att vara borta från det man älskar. Livet är så skört , så likgiltigt för de planer som man har. När jag bestämde mig för att vara mamma var det för att alltid vara med dem, men förhållandena tillät mig inte . "

Återvändadet

Efter att ha varit så långt borta under deras barndom, var det i början svårt för barnen att anpassa sig till livet som en familj , eftersom de kom hem när de gick igenom puberteten , “ Det var en svår tid för alla. De förstod inte varför de var tvungna att vara borta från mig när de var små. I tonåren är känslorna så överdrivna”, säger hon. Dessutom fortsatte jag arbeta för att underhålla hela familjen, så jag kunde inte vara hemma så ofta med dem.”

Idag är de tre barnen vuxna och har bildat egna familjer. Elma bekänner att hon beklagar eftersom barnen vuxit upp från varandra är de inte en familj som idag firar familjefester tillsammans. Hennes storsta önskan i livet är att se sina barn som närmare syskon.